Recension: I am Legend (Tagning två)

Det är alltid lika trevligt att bli överraskad. Jag hade hört ganska samstämmiga recensioner av I am Legend, bland annat här på Bloggywood, kanske var det därför som jag inte hade några särskilt höga förhoppningar alls.

Jag tycker filmen funkar klockrent hela vägen igenom. Will Smith gör ett helt outstanding arbete med att få oss att förstå hur omänskligt det har varit för honom att vara ensam i tre år.
Eller ja, inte helt ensam förstås. Scenerna med skyltdockorna är superba och gör att det vansinnesutbrott han får vid ett senare tillfälle känns fullständigt trovärdigt.

Som många andra har jag däremot åsikter om??monstren, i brist på ett bättre ord. Det är faktiskt fördjävla tråkigt att de ska vara datoranimerade, det tar ner hela filmen rejält. Det bidrar till och med till att man inte tar dom på allvar, att man nästan tror att monstren ifråga bara är ännu en del av Robert Nevilles fantasi.

Det jag gillade mest med filmen var avsaknaden av så kallad stämningsmusik. Den dök bara in här och där, men jag fann mig själv tänka ??Vad skönt att de låter det vara musikfritt??, att man istället får känna på tystnaden ? det bidrar verkligen till ensamhetskänslan.

Jag tycker definitivt att man ska se I am Legend. Själv ska jag se Omega man från 1971, som ju också baseras på boken. Kanske borde jag läsa boken också, men det är en annan historia. Eller snarare originalhistorien, men ja ? du fattar.

Nu ska ju tilläggas att jag, om du inte redan visste det, redan är en sucker för postapokalyptiska filmer så att betyget blir bra är väl närmast underförstått.
Här under är för övrigt det som ska förstås.

Betyg 4 av 6

Update: Nu har jag sett Omega man också.
Snablar vad dålig den är i jämförelse med I am Legend. Man talar ju ibland om sci-fi-filmer som åldras med värdighet, det har inte Omega man gjort. Faktum är att den bara är…mysko. Helmysko till och med. Så låt bli den, men läs boken antar jag. Om man inte är rädd för att den ska sänka filmen förstås – såsom den tydligen gjort för Henrik M.

Recension: I Am Legend

Will Smith i I Am Legend

Robert Neville är en lysande vetenskapsman, som kommer till korta när ett fruktansvärt virus sprids utan att kunna vare sig stoppas eller botas. Neville, som visar sig vara immun, blir den sista överlevande människan i New York City, kanske även i världen. Helt ensam är han inte förstås…

Jag kan börja med att nämna att jag kommer att dra en del paralleller med boken som filmen baseras på. Boken skrevs 1954 av Richard Matheson och rekommenderas starkt. Filmen I Am Legend är från 2008, regisserad av Francis Lawrence (Constantine) och med Will Smith i huvudrollen och är uppdaterad ganska rejält.

Läs mer

Uppföljare till I Am Legend på gång?

Will Smith i I Am Legend

Will Smith-rykaren I Am Legend har ännu inte haft premiär här i Sverige, vi får vänta till den 25:e januari, men har redan spelat in runt 2,2 miljarder kronor världen över. Går en film så pass bra så kan vi förväntas oss en uppföljare. Shock Till You Drop rapporterar att författaren Richard Matheson, som skrivit boken som filmen bygger på, har sålt rättigheterna till en uppföljare till Warner Brothers. Good for you Matheson!

Boken, som är en riktig höjdare, bör du införskaffa så fort som möjligt om du ännu inte äger den. Richard Matheson skriv sin roman redan 1954 och sedan tidigare finns det två filmer baserad på den. The Omega Man från 1971 och The Last Man on Earth från 1964.

Att rättigheterna är sålda är inte lika med att en uppföljare är på gång, bara att möjligheten finns. Skulle det gå vidare så är det första gången en uppföljare har gjorts på Mathesons bok.