Femte sågen kommer till hösten

Jag är lite av en masochist. Missförstå mig inte. Jag vill varken bli piskad eller få elektriska stötar i mina bröstvårtor samtidigt som jag får kväljningar av en ”gag ball”. Vad som gör mig till en masochist är att jag ser film som inte är bra. Och gillar det. Fast ändå inte. Jag har t.ex sett alla sex (jomenvisst, det finns så många) American Pie-filmer. Dessutom har jag sett alla fyra Saw-filmer och nu fortsätter självplågandet!

För det BLIR nämligen en femte del i Saw-serien. Hollywoods flitigaste filmarbetare måste helt klart vara gänget bakom denna franchise. Tidigare har det släppts en Saw-film varje år och nu ska alltså ännu en se dagens ljus. Den 24:e oktober går den femte delen upp på vita duken i USA och hittills är tre skådisar klar slasher-skräckisen som kommer att regisseras av David Hackl (nej, jag vet inte heller vem det är). Tobin Bell kommer att återvända som Jigsaw, Scott Patterson som Agent Strahm (som debuterade i Saw III) och Costas Mandylor som Hoffman (som gjorde sin debut i förra filmen, Saw IV).

IMDb listar den andra november som premiärdatum för Danmark så gissningsvis går den upp i Sverige ungefär runt det datumet.

”I love the smell of dåliga uppföljare in the morning.”

DVD-recension: Saw III

Saw 3
Alternativ titel: AOWWWEEEE Det M?STE ha gjort ont!!!!!

Motvilligt blir jag släpad att se den tredje delen i pengakossan Saw: Efter att ha sett första filmen var jag smått lyrisk – det kändes som en förnyelse av genren med sitt nyskapande manus och sätt att skapa skräck utan att använda 1000 liter blod och dylikt. I tvåan gjorde man avkall på kvalitén i manuset och la istället till det där blodet och de där köttsliga bitarna man höll tillbaka med i ettan. Här i trean blir det som väntat sprak och fest och färg med orgie i splatter och ovanstående mening (alternativ titel 1) är något man säger mer än en gång vid visning. Samtidigt – och här skiljer sig trean från de övriga – så får vi något av en dramafilm med rejäl karaktärsutveckling. Luckorna fylls i och det avslöjas mer av Jigsaws egna motiv- ur den vinkeln är trean bättre än tvåan.

Jigsaw är nu ganska illa däran och behöver läkare- det passar ju bra med en otrogen toppkirurg som behöver lära sig en läxa. ER möter Saw alltså. Samtidigt vaknar en deprimerad pappa upp i en trälåda med instruktioner om att om han klarar ett antal test kan han stå öga mot öga med personen som var ansvarig för sonens död. Som publik har vi haft två filmer på oss att bli utbildade i hur James Wan och Leigh Whannell skriver manus, så det var inte jättesvårt att räkna ut hur det hela hängde ihop. Det blir lite av en ryckande på axlarna – känsla trots fördjupningen av figurerna. Visst ska de ha cred för att manusen fortfarande är förhållandevis genomarbetade, Saw 2 och 3 har varit ljusår bättre än de flesta andra skräckuppföljare jag har sett i mina dagar, när vi väl kommer till trean brukar det inte finnas mycket manus kvar överhuvudtaget.

Läs mer